Krönika
Vem ser mitten? Om neutralitet, SVT och vår egen etikett
Det finns ett ord vi sätter bredvid SVT och Sveriges Radio utan att blinka: mitten. På den här sajten placeras public service i mitten av den politiska skalan, granne med det neutrala. Det känns självklart – tills man tittar på hur publiken själv upplever samma källor. För när Medieakademins förtroendebarometer 2021 frågade svenskarna var de placerar SVT och SR, svarade ungefär sex av tio “neutralt”. Men nära fyra av tio tyckte att bolagen lutade åt vänster – och bara två procent åt höger. Skillnaden är inte marginell, och den går inte att vifta bort.
Tjugo gånger fler svenskar upplever public service som vänstervridet än som högervridet.
Min poäng är inte att fälla SVT. Det är att fråga vad en sådan asymmetri betyder – för förtroendet, och för en sajt som vår som varje dag skriver “mitten” på en källa som en stor del av publiken inte upplever som mitten. För “neutral” visar sig vara ett besvärligare ord än det ser ut. Det är inte en egenskap man mäter en gång och klistrar fast, utan ett påstående som ständigt förhandlas mellan den som sänder och den som lyssnar.
Så placerar svenskarna public service
- Upplever vänster — 38%
- Upplever neutralt — 60%
- Upplever höger — 2%
Här måste en brasklapp in, för det vore ohederligt att låta siffrorna tala fritt. SVT har själva ett svar, och det är ett bra svar. På bolagets egen sida om saken hänvisar man till det forskningen kallar fientliga medier-effekten: människor med starka åsikter tenderar att uppleva även balanserad rapportering som partisk – mot just deras sida. Två personer på var sin kant kan se exakt samma inslag och båda gå därifrån övertygade om att det gynnade motståndaren. Att fyra av tio ropar “vänster” skulle med den logiken kunna säga mer om en högeropinion som känner sig motarbetad än om SVT:s faktiska lutning.
Men just därför är förtroendebarometern intressantare än den först verkar. Fientliga medier-effekten förutspår att betraktaren placerar mediet på motsatt sida om sig själv: högern ser vänster, vänstern ser höger. Det stämmer för halva bilden – men inte för den andra. För även de som själva står klart till vänster placerade SVT och SR till vänster. När betraktare från båda hållen pekar åt samma håll har vi inte längre bara en effekt i betraktarens öga. Då mäter vi något som ligger närmare källan.
Det är i det glappet det blir obekvämt – och avslöjande – att lyssna på hur public service själva talar. När SR:s vd Cilla Benkö mötte siffrorna i Studio Ett gjorde hon något elegant motsägelsefullt. Hon åberopade samma undersökning för att slå fast att SR har högst förtroende av alla medieföretag i landet – men avfärdade den i nästa andetag, när frågan gällde vänstervridningen, som för tunn för att tas på allvar: “görs under en vecka, bland 1 200 personer”. En och samma mätning, sann när den smickrar, otillräcklig när den skaver.
En och samma mätning – sann när den smickrar, otillräcklig när den skaver.
SVT:s programdirektör Jan Helin var ärligare. När GAL-TAN-skalan kom på tal medgav han rakt ut: “Vi är vana vid att hantera höger-vänster, vi är inte vana vid att hantera GAL-TAN.” Det är ett anmärkningsvärt erkännande från en av landets mäktigaste redaktörer – att det finns en hel dimension av värderingar, den som handlar om kultur och identitet snarare än ekonomi, där den egna kompassen inte är kalibrerad. Och det är just på den skalan som granskningsfällningarna samlas.
Här svänger strålkastaren tillbaka mot oss själva, för vi sitter i samma fälla. Vår etikett “mitten” mäter höger-vänster: fördelningspolitik, skatt, ekonomi. På den axeln är SVT rimligt nära mitten. Men exakt den dimension där publiken och granskningsnämnden ser en lutning – den gröna, frihetliga, värderingsmässiga – fångas inte av ordet vi sätter dit. Vi har en separat sida för den skalan, men vi väver inte in den i mediebevakningen. Vi har, med andra ord, samma blinda fläck som Helin erkände. Vår “mitten” är inte en mätning av neutralitet. Den är ett verktyg som mäter en sak och tiger om en annan.
Det betyder inte att läsaren bör lita mindre på SVT. Public service har fortfarande högst förtroende av alla svenska medier, och det är förtjänat av skäl som ingen opinionssiffra rår på. Men det betyder att nästa gång du ser en källa stämplad “neutral” – här eller någon annanstans – är det värt att fråga: neutral på vilken skala, och sedd av vem? Den frågan gör dig inte cyniker. Den gör dig till en skarpare läsare.