När internatskolan blev brottsplats – och kulturen hamnade i fokus

Berättelsen om de misstänkta brotten på Sigtunaskolan blev snabbt mer än en fråga om förhör och häktningar. I sin rapportering den 9 oktober beskrev Expressen hur de anhållna eleverna företräddes av namnkunniga advokater. Det gav läsaren en tydlig bild av rättsprocessens första steg, men också en påminnelse om att varje uppgift fortfarande gällde misstankar.

Några dagar senare satte Aftonbladet själva internatets kultur i centrum. I en intervju med forskaren Petter Sandgren beskrev tidningen en hierarki mellan äldre och yngre elever och en lång tradition av kamratuppfostran. Artikeln tog också upp tidigare händelser på Sigtuna och Lundsberg. Det går alltså inte att säga att kulturen lämnades utanför bevakningen.

”Det finns ingen kultur som rättfärdigar våld.”

Orden är Elisabeth Massi Fritzs, målsägandebiträde i ett av fallen, återgivna i Aftonbladets rapportering. Hennes invändning riktades mot att förklara brotten med en skolkultur. Den invändningen behöver hållas bredvid Sandgrens resonemang, inte ställas i stället för det. Att tala om miljö och tradition är inte att flytta bort ansvaret från den som misstänks ha begått ett brott.

I en annan artikel tog Aftonbladet upp att Skolinspektionen övervägde en ny tillsyn och att även elevhemmet kunde bli aktuellt. Där finns en konkret fråga för fortsatt journalistik: vad visar tillsynen, vilka åtgärder vidtar skolan och hur följs de upp? Den frågan är mer precis än att på förhand slå fast att myndigheter eller redaktioner inte har agerat.

Det är också skillnad på att beskriva en tradition och att belägga hur den fungerar i vardagen. Intervjuer och historiska exempel kan ge sammanhang, men de ersätter inte dokumentation av skolans rutiner, de vuxnas ansvar och vad som faktiskt förändras efter en anmälan. Sådana svar kräver uppföljning över tid, inte en slutsats dragen ur en enskild nyhetsvecka.

Flera perspektiv behövs samtidigt. Rättsrapporteringen måste vara noggrann med vad som är misstanke och vad som är fastslaget. Granskningen av skolmiljön behöver i sin tur skilja mellan en förklaring, ett försvar och ett belagt ansvar. När de perspektiven hålls isär blir det lättare att följa både rättsprocessen och frågan om hur elever skyddas.

Det är där bevakningens nästa kapitel ligger. Inte i att välja mellan individens ansvar och skolans miljö, utan i att undersöka båda med samma krav på belägg. Misstankarna ska prövas i domstol. Samtidigt går det att följa hur skolan och tillsynsmyndigheten hanterar risker och ansvar. Läsarna behöver få veta vad som händer efter att rubrikerna har tystnat.

Läs Expressens rapport om de anhållnas advokater, Aftonbladets intervju om internatskolans kultur och rapporteringen om Massi Fritz invändning och Skolinspektionens överväganden.